Känslan av att det är tisdag, den sista januari och klockan visar 00.55 på datorskärmen. Känslan av att det är mindre än en månad till studentkryssningen. Kan ni tänka er stämningen? Det är det första händelsen som handlar om studenten. När dom på terminalen ropar upp våra namn och när dom på bussen ger oss allt vi behöver. Känslan av att packa upp och när man knäpper första cidern i hytten är obeskrivlig. Bara glada miner, bara glada miner. Känslan av att alla är där för samma sak, vi har gått i skolan i över tio år och nu samlas vi och firar det. Det ska vara något underbart, ett minne för livet.

Nästa händelse är studentbalen. Vi, åtta i limousinen som vi bokat för en fantastisk glimrande kväll på engeltofta. Alla utsökta killar som är klädda i skjorta och kavaj och alla bedårande tjejer i deras nya klänningar som de är stolta över. Omformulering: Alla utsökta män som är klädda i skjorta och kavaj och alla bedårande kvinnor i deras nya klänningar som de är stolta över. För det är det vi är, vi är inne på sista terminen och det betyder att vi kommer snart ut i vuxenlivet och då börjar framtiden mina damer och herrar. Vi är kvinnor och män, män och kvinnor oavsett vad.

Vi sitter i skolbänken på en tråkig historialektion då man som vanligt kollar ut genom fönstret och drömmer sig vidare i en helt annan värld, när man plötsligt reagerar på något man glömt bort. Solen skiner, vi kan höra fåglarna kvittra och bilarna på den grusiga asfaltsvägen. Det är vår, och snart är sommaren här. Det är då det omöjliga händer. Studentveckan närmar sig och den inkluderar givetvis vattenkriget inne i CITY, brännbollen i boulongern, barrundan, förberedelser inför D dagen. Känslan av att just VI kommer ta studenten är stor, för man har alltid sätt andra sprungit ut lyckliga, men nu är det vår tur och det är så ofattbar. Vi kommer ta studenten, våra mössor är nu framme och redo att delas ut och jag vill önska er alla, vänner och ovänner att det har varit underbara tre år på gymnasiet och jag beundrar alla.

Jag vet inte vart jag ska börja, du är bara så grymt modig! 
Jag avundas av dig ärligt talat. Du står för dina sexuella läggning och dina åsikter och du känns dessutom väldigt jordnära, en sådan härlig person som man bara inte kan undvika att älska!
Även ifall jag inte har samma sexuella läggning som du så kan jag inte gå in och säga att jag förstår dig till 100%, men åtminstone 98% eftersom jag själv känner vänner och har släktingar som är homosexuella. Samhället har blivit så snedvridet och det känns så skönt att det finns fler som har lika full respekt för heterosexuella som homosexuella. Alla är ju trots att lika värda, och INGEN SKA BEHÖVAS särbehandlas. Det känns också otroligt skönt att det finns någon mer som har gått igenom en hel del jobbiga perioder i livet. Trots min "unga" ålder så har jag gått igenom, likt dig, en hel del. Under min uppväxt blev alkohol,våld och misshandel en stor del av min vardag redan som liten. Jag hade turen på min sida för en gångs skull, då jag var nära att förlora min mamma i en allvarlig hjärnblödning för några år sedan, då hon var ensamstående mamma och jag inte hade några syskon kändes det extra jobbigt.

Oj, nu börjar jag skena ifrån ämnet lite haha! Hursomhelst, ville jag bara att du ska veta att du verkar vara en underbar person, visserligen känner jag ju inte dig, men utifrån det jag läst på din blogg i över 2 år så kan jag med säkerhet säga att du kommer finna din framtida man snart! :)

och du, lova att aldrig sluta blogga! inte ens då du blir så pass gammal att du knappt är benägen att hantera en dator längre för att du skakar så mycket att du inte ens kan trycka ner rätt tangenterna och texten bara blir svarta prickar framför glasögonen, skämt åsido hah! 
Fortsätt vara den du är för det gör du galet bra! du är nog en av dem få otroligt starka personerna jag någonsin stött på, du har utan tvekan blivit en av mina favoriter! 

åh nej, nu blev det sådär jobbigt långt och läsa igen haha! 

Men jag Önskar dig iallafall all lycka i framtiden och en massa kramar!