Hade förslag till mamma och min syster att vi skulle göra en ny maträtt.
Nämligen tacogratäng och tänkte förklara hur man gör här:

Jag har insett att mat är det viktigaste som kroppen behöver för att fungera. Kroppen BEHÖVER mat och näring och vätska för att fungera, det är en självklarhet för många men för oss med ätstörningar i bakgrunden är det inte alltid det. Även om jag är frisk från bulimin så ligger tankarna fortfarande kvar.. Idag har varit a pain in the ass- dag. Jag har fortfarande fastat och jag har inte ens druckit en liter vatten, man är tvungen att dricka MINST två. Det är Morgan i ett nötskal men inte deppar jag ihop för det inte. Jag tog på mig kläderna och gick till Sörby och sedan till stan för att växla svenska kronor till euro. Det gick bra, dessutom var killen bakom disken lite små söt.

Efter det gick jag och bokade tid hos frisören, har tid imorgon 17.30 men vet fortfarande inte hur jag vill ha det. Kom hem till mamma och la mig direkt ner på golvet, det blev svart för ögonen och insåg just då - att jag ska frossa i mig mat när jag får äta igen vilket blir imorgon kl. 12.00. Sitter just nu på toa efter knaprat laxeringsmedel (ni fattar nog varför...)


Detta påskyndar tarmens arbete.

hej, jag har nästan dött i ätstörningars helvete, bilden på dig-absolut inte ett uns tjock. när magen viker sig handlar det om att huden är lös (av ex, viktnedgång) därför viker sig när man böjer sig. man blir absolut inte lycklig av att vääga 1,2,3,4,.5 kilo mindre. man blir bara fulare, knotigare och ensam. ta dig aldrig dit!!!!! aldrig!

Svar: Hej! Ja, jag håller med dig till 100%, det ska du veta. Men det sitter i psyket och bara för att man är medveten om att man inte blir lyckligare av att gå ner i vikt så gör det ändå ingen skillnad eftersom det är en psykisk störning i hjärnan som måste besegras. Jag har gjort massa saker för att gå ner i vikt och jag är inte nöjd med mig själv, men jag kommer aldrig utsätta mig för att må sämre och jag skulle må sämre om jag skulle börja väga mig igen och om jag skulle börja gå ner i vikt igen.

Du behöver inte svara om du inte vill, men hur mår du nu? Är du frisk? Man blir självklart aldrig frisk från det, men mår du bättre?

Jag är så nära på att gå till apoteket och köpa bantningspiller, det drar i naglarna för jag vill bita sönder dem, jag vill bara skära av mina lår för jag känner hur dom inte får plats på stolen, jag vill bara spy och spy men det hjälper inte. Jag har inte spytt på över 1 vecka nu och jag kryper snart ur skinnet, jag är ständigt hungrig och får ångest över att jag äter hela tiden. Jag har gått upp till normalvikt igen, FAN I JÄVLA HELVETES FITTA.

Har börjat äta frukost lite då och då, mest när jag sover hos Emelie! Då brukar det bli två hårdbrödmackor med smör på och ett glas oboy.

Skolmaten är självklart ingen HIT! Fisk två dagar i rad per vecka och sedan korv med "flens" på. Inte okej, efter min och Idas kycklingsallad diet i hela ettan så är man trött på det. Men äter det och tar ungefär en fjärdedel av det jag plockat på tallriken. That's my lunch!

Eftersom jag inte äter så mycket i matsalen så brukar jag oftast köpa en cola som mellanmål.







Till middag äter jag mycket, eller inte tillräckligt mycket men för mig är det en stor mängd om man jämför med vad jag ätit tidigare under dagen. Det brukar alltid vara kyckling och pasta eller något sånt. Aldrig fisk och inte något från havet, nevernevernever. Och nästan aldrig kött heller.

Det här inlägget kan jag göra väldigt långt, men kommer underlätta för er och göra det till ett mellankort inlägg, tihi!

Som dom flesta vet har maten varit jobbigt under en lång period, det på går fortfarande och jag försöker äta så bra jag kan. Det jag inte tycker om är att folk har för lite kunskap om ätstörningar och dom flesta tänker att jag bara säger att jag har problem med maten för att få uppmärksamhet! Men det handlar inte om hur smal man är eller hur mycket man äter, det handlar om känslorna kring maten och sitt förhållande till mat.

Jag får jämt ångest när jag har ätit eller när jag ska äta, speciellt i matsalen eftersom det bland annat är en stökig miljö och när det finns främmande människor i samma rum som jag ska äta i börjar tankarna trigga igång.

Idag har jag varit på Kristallen då vi pratade om matschema och jag ska faktiskt
prova äta nästan allt som det står på detta schema:

Det är för icke tränade personer och all text i grönt äter jag och i rött gör jag inte i dagens tillfälle! När jag såg detta så fick jag en chock, 6 måltid om dagen! Det äter väl ingen mänsklig människa, eller?

Jag tänkte skriva ett inlägg om hur min kropp är, har varit och mina tankar kring matproblemen som jag har. Jag vet inte hur många det är som blir förvånad när jag har berättat om mina matproblem eftersom jag inte är så smal. Men det handlar inte om kroppen utan om känslor. Jag känner att min relation till mat är extremt dålig och därför går jag på kristallen just nu som är en behandlingsenhet! Jag har varit smalare än vad jag är och jag vet inte hur mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud varje vecka om mina komplex. Jag kan berätta för er att det är ett känsligt ämne och om ni skämtar om mat och ätstörningar när jag är med så drar jag mig ifrån! Visst, det är inte lätt för er att veta att det är jobbigt för mig men man ska INTE skämta om sånt, vilket har hänt mig flera gånger. Lika när någon säger att jag är tjock eller har stor rumpa, det tar på mig, jag tar åt mig! Även om det är skämt eller inte och det gäller nog inte bara mig utan det är ganska vanligt att tonåringar tänker på sin vikt.

Det är svårt att förklara hur det är och vad man tänker när man har en s k ätstörning. Det är en psykisk "skada" som man har i hjärnan då det är en annan person som styr över sina mattankar och just det, har jag märkt väldigt mycket när det är jag som säger och när det är mattankarna som säger.

När det är jag som säger tänker och pratar jag om att jag är fin, jag är bra och jag behöver inte gå ner i vikt. Mattankarna säger till mig att kolla på mina lår och gör något åt det. Det låter hemskt, eller?

Jag behöver banta. Jag behöver inte banta. Jag behöver använda laxeringsmedel, men det gör jag ju inte. Jag är tjock, men det är jag inte. Mina lår är stora, fööör stora. Men det är dom ju inte? Min rumpa sticker ut, jag är inte svankig, det är fett. Men den är helt normal och det är fint med stor rumpa. Min mage viker sig i 3 delar när jag sitter ner, det är äckligt och du är fet. Jag är medveten om mina "dubbel"magar, men so?

All i fettext ovanför är det mattankarna som "spökar"..


När jag ser den här bilden vill jag bara rååååbanta.

Efter sjukhuset lunchade jag och mamma på nian!

Igår var det riktigt jävla dåligt med maten igen, det skiljer så mycket att det är sjukt.. Förstår inte hur det kunde blivit så här! Det första jag åt var klockan halv fyra, fyra, halv fem? Jag hoppade över frukosten och lunchen, nästa middagen också. Glömde även att ta antideppen igen, suck!! Vad jag är slarvlig. Självklart åt jag något väldigt och extremt onyttigt. Mc Donalds, en Mcchicken meny med cola och en cheddar dip. Det låter så jävla fettigt när man säger det haha, menmen. Det är mitt fel att det har blivit så här. Så ska börja dricka vatten, gå ut och träna, springa eller gå långa promenader och börja äta regelbundet och nyttigt. Fan för mig haha.


Btw, ny kategori IGEN dåå = Mat är bra