SD blir större
Homofobins historia i Sverige
Förr i tiden var lagen på homofobernas sida, men inte nu. Men innebär detta att homofobin är utrotad? Knappast. Om man jämför fördomarna med ett annat land, exempelvis Uganda så är nog Sverige ett himmelrike. Där tror jag att vi har ett stort problem, vi jämför så mycket i dagens samhälle och när vi jämför med exempelvis Uganda så framstår Sverige som ett bra land med noll tolerans för fördomar mot homosexuella, därmed tror jag även att vi svenskar inte har ögonen riktigt öppna med vad som händer i vårt land i dagens samhälle. Fördomar är ett brett
område och man kan ha fördomar om många saker, det kan vara mot utländska personer, homosexuella, kön, ålder, sjukdom m fl.
Under 1970 talet ansåg man att homosexualitet var en sjukdom. Finns det kvar i dag? Socialstyrelsen tog bort lagen om att homosexualitet var en sjukdom år 1979, det är 33 år sedan. Om jag skulle vara närmare 40 år i dag och blivit uppvuxen med att homosexualitet är en sjukdom så innebär det att det förmodligen, med stor risk att det skulle finnas kvar i mig fortfarande.
Men hur kom det sig, att man ansåg att det var en sjukdom? Efter att ha reflekterat med mig själv så inser jag att det lutar åt att en stor bidragande faktor var andra världskriget. Under andra världskriget dog flera miljoner människor, men framför allt var det vissa samhällsgrupper som var mer drabbade än vad andra var, bland annat judar, ryska fångar, zigenare, polacker, handikappade, jehovas vittnen och homosexuella. Jag tror att efter andra världskriget så förvandlades många samhällen till otrygga och rädda samhällen, jag tror att man blev så instängd
och isolerad av händelserna som Tyskland skapade över hela världen att man inte öppnade ögonen om att det faktiskt är världskrig varje dag i världen.
Alla diskrimineringar, kränkningar, mobbningar och utsattheter som homosexuella får ta i dag resonerar jag att det är ett världskrig som på går ännu idag. Är vi rädda för ett nytt världskrig? Är det därför vi inte tar tag i saker? Jag tror det, att vi är rädda för ett nytt världskrig, att det ska bli sämre än vad det är (t. ex. med ekonomin)
så att vi inte har orken att bry oss om specifika utsatta grupper i samhället. Kan det vara så? Jag tror det.
För att minska homofobin i Sverige anser jag att vi måste börja lära ut mer information och kunskap. Skolan måste öka samtalsämnen om sexuella läggningar. Allt som finns i vårt samhälle har byggts upp av en grund, den grunden är kunskap och för att minska fördomarna i samhället måste vi verkligen börja informera och värna
om allas välmående och allas lika värde.
Dömande människor
Före och efter
Den svenska klagokulturen
Ämne: Den svenska klagokulturen
Skriven av: Morgan Wahlund
Sverige har sedan många år tillbaka varit en stormakt och setts som ett mycket rikt land. Snacka om en påkostad elegans!Vi lever i lementationskulturen, även kallad den svenska klagokulturen där studier visar på en ökad psykisk ohälsa hos ungdomar i vår generation än i de äldres generationer.
Lars Dencik, professor vid Roskildes universitet ligger Sverige i må-dåligt-toppen där han beskriver i en artikel att problemet är att ungdomar lever i en extremt stor öppenhet där vi talar om våra mentala, sexuella och våra ekonomiska besvär. Dencik menar också på att vi tillåter oss själva att må dåligt.
Varför ska vi alltid sträva efter perfektion i vårt land? Vi strävar ständigt efter lycka och tänker, ”om jag får den där bilen kommer jag vara så lycklig” men faktum är att lycka ses i vårt samhälle som ett mål, en destination när det egentligen är ett humör, ett tillstånd!
Precis som hunger, det skiftar och ibland är vi hungriga. Ibland är vi inte det och det är exakt samma med lycka. Det kan vi finna i vår vardag men det är ingen balanserad nivå vi kommer att uppnå som människa.
Finns risken av att må dåligt kan vara som ett ideal, en trend? Jag anser att precis som detta skönhetsidealet med size -0 så smittar det, från människa till människa bland ungdomar.
Det är dags att ändra på detta! Varje individ är värdefull, oavsett sexuell läggning, kön, ras, ålder, funktionsnedsättning eller religion och om vi ska bli det Sverige som vi drömmer om måste ändringar ske. Genom denna artikel kan varje läsare uppmuntrar jag varje läsare att gå hem och fundera på hur du är i samhället, vad vi kan förbättra och hur det kan blivit så här.
Vi måste minska reklamförbrukningen som leder till ett minskat ideal i samhället. Vi måste ha fler avlastningar hos familjer som behöver stöd vilket leder till minskad psykisk ohälsa hos människor. Vi behöver le till en främling, nästa gång du går förbi en vanlig människa som du inte har någon relation till ska du le. Le som om du är glad, det smittar. Den människan kommer antingen att tänka på varför du ler och sedan göra likadant till en annan han eller hon möter eller så blir personen bara irriterad men jag kan garantera dig att 90 % av alla du ler åt, kommer bli positivt överraskad och föra det vidare.
Tystnad skapar okunskap!
Att tänka på misshandeln, rånet och hotet som skedde i Spanien gör mig livrädd. Tänk om jag inte kommer kunna vara ute och resa och känna friheten utan att sådant ska behöva hända? Eller som misshandeln i april 2009, tänk om han kommer på mig? Man blir väldigt paranoid av dessa erfarenheter och upplevelser, jag tänker ständigt om det ska ske igen och det kan jag inte göra, jag kan inte gå runt och tänka på såna här saker för det kommer inte göra att jag mår bättre.
Jag måste försöka tänka positivt, "men" kommer alltid in i bilden. Men tänk om han kommer efter mig? Tänk om jag har gjort något fel? Tänk om det är meningen att jag ska ha otur och må dåligt?
Minska idealen!
Ämne: Ideal
Skriven av: Morgan Wahlund
Alla påverkas av samhällets ideal mer eller mindre. Även om man har mode som ett intresse har man ändå en omedveten press på sig att se bättre ut än alla andra. Det gäller även mig, jag tycker det är roligt att klä upp mig, handla nya kläder och gå i affärer för att se vad som är ”inne” i dagsläget men idealet har gjort mig till sådan. Om inget ideal skulle finnas skulle inte lika många handla kläder, gå till frisören så ofta som man gör eller köpa en iPhone.
Ett exempel på ideal kan vara att man ska ha märkeskläder, ha mycket pengar, ha körkort så tidigt som möjligt och komma från en fin familj. Ett ideal är en regel som existerar i samhället som smittas av reklam, så som klädreklamer på TV, nyheter från en tidning eller från människa till människa.
Jag tror att om varje människa skulle tagit ställning till den gyllne regeln som säger att varje människa är värdefull så skulle ideal inte påverkat oss lika hårt som det gör idag. Ideal kryper sig in i vår hjärna och vi får ständigt tankar som berättar att målet är perfekt. Ideal påverkar människan på olika sätt, både positivt och negativt. Vissa kan se det som ett mål till något som man vill uppnå och andra ser det som något som påverkar sin vardag på ett negativt sätt.
Stoppa CAREMA!
Artikel: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14013231.ab
Rubrik: Dog av svält hos Carema
Artikeln som jag hänvisade om är ett jättebra exempel på hur Carema möter sina kunder varje dag. Nästan det värsta jag vet är mänskligt lidande och när man är medveten om vad som pågår borde det vara enklare att lösa problemet också. Det värsta i detta ämne är att de äldre inte har någon talan, de vet inte bättre, de kan inte göra sin röst hörd och tillslut avlider dem. Carema har flertal anmälningar på grund av dessa vårdkomplikationer. Att det kan vara så här i Sverige 2011 kan jag inte förstå och det är inte accepterande. Ordna CAREMA!
Bitch? Jag..?
Förlåt för "ett inlägg om dagen" men det är det jag orkar med just nu. Jag har märkt hur bitchiga bögar verkligen är, inklusive mig själv. Kan det vara på grund av att vi har lite mer (oftast, inte alla) feminint blandat med maskulint i oss? Jag gick från bussen idag på väg hem så tar jag en genväg över samma gräsmatta jag alltid går över när jag tagit linje 1 och plötsligt skriker en tant: -"Gå inte över gräsmattan, den blir ju förstörd!!!!" och då svarade jag oväntat med en bitchig och arg attityd: -"Oj vilket problem. Det är en jävla gräsmatta, inte en människa" så gick jag därifrån och tänkte genast varför jag var arg? Pensionärer ägnar oftast tid åt det andra inte har tid med och det borde man ha i åtanke innan man klankar ur sig något sådant som jag gjorde. Men saken är att jag, eller andra har faktiskt dåliga dagar ibland och sometimes blir man arg och säger något elakt då och då.
Bögar är likadana, många är divor som tror att dom vet bäst. Om homosexuella nu ska bli accepterade bör väl vi ändå tänka på våran utstrålning? Eller har jag fel? I don't know, men jag ska hädanefter tänka på vad jag säger och hur jag säger saker.
Bloggar i samhället
Varför skriver jag egentligen? Jag började för att alla andra gjorde det och för att det var skönt att skriva av sig. Sedan började jag att provocera, det var roligt! Nu är det lite som "det är jag OCH bloggen" och utan bloggen är det ingen Morgan. Jag skriver för att få uppmärksamhet, för att skriva av sig och för att det är roligt att få kritik, både positiv och negativ.
Jag älskar när andra kommer fram till mig och säger att dom vet vem jag är på grund av min blogg. Hade dock en svacka där jag skämdes, men det var ju en kille som jag dejtade som tydligen skämdes ÖVER mig för att jag är någon "sexgalning". Well, prova att förlora oskulden så får du se själv
..Det är farligt att lämna ut information och det finns MÅNGA som retar upp sig på vad man skriver och vem man utstrålar sig att vara. Men sanningen är att jag bryr mig inte, för det gör mig bara mer sugen att blogga och om någon går på mig på grund av detta så säger bara det mer om den personen än om mig. Då har den personen väldigt mycket problem!
Varför lägger vi upp statusar om vad vi äter, checkar in vart vi är eller tar kort på vad vi har oss på? Oavsett vad så börjar samhället spåra ut, allt utvecklas FÖR fort, fast jag tycker om det.. mycket.
Alla har alkoholproblem
